Det bästa sättet att avrunda året?

Värdet av "ingen-ting"

Meditation betraktas ofta som ett sätt att slappna av; att komma till ro; att unna sig fysisk och mental återhämtning och vila. Och det är sant. Meditation har en rogivande och avslappnande effekt på sina utövare, men detta är enbart en bieffekt. Om avslappningen är det enda man är ute efter, finns det andra, mycket bättre metoder att rekommendera. Metoder vars primära syfte och mål är just avslappning och återhämtning. Vi kan till exempel gå på spa eller unna oss massage.

Avslappning och återhämtning äger rum när vår hjärna har under en period fått en paus och fått vara i fred från vår rationella sidas konstanta dominans.

Att öva meditation innebär i praktiken att bara sitta (med god hållning), närvarande, vaken och alert, utan att varken fysiskt eller mentalt syssla med något annat. Eftersom detta är omöjligt för de flesta av oss får nybörjare en enkel uppgift att sysselsätta sig med. Till exempel att uppmärksamma sin andning, räkna sina andetag eller fokusera sin blick på ett visst objekt och hålla sin uppmärksamhet där. På detta viset kan man öka sin förmåga att förbli fysiskt och mentalt stilla under längre tidsperioder.

Om man fortsätter öva, kommer den rationella karusellen så småningom sakta ner och till och med helt övergå i perioder av tidlös och alert närvaro, ostörd av alla tankar.

Vad ska nu detta vara bra för?

För att vi ska kunna (p)locka fram den bästa, (läs: den mest livskraftiga) versionen av oss själva krävs det att vi ägnar oss 100 % åt den den uppgiften som vi för stunden sysslar med. Det finns tid för analys och planering; tid för handling och tid för ordlös närvaro. En uppgift åt gången med hundraprocentig inlevelse. Det de flesta människor inte förstår är att förmågan att ge sig hän åt någonting utvecklas genom förmågan att ge sig hän åt ingenting. Ju renare underlag vi skriver på, desto tydligare syns vår text. Ju större tystnad desto renare ljud. Ju större stillhet, desto explosivare rörelse…

 Utan denna förmåga kommer det alltid finnas en portion av vår uppmärksamhet som lever ett eget liv och ägnar sig åt något annat än det vi för tillfället försöker fokusera på. Många gånger spelar detta ingen roll. 

Ibland kan det vara livsviktigt.