”Du har haft tur”, sade hon vid avskedet, ”den ena dörren efter den andra öppnas för dig. Hur kommer det sig? Har du någon trolldomskraft?”
Siddhartha sade: ” I går berättade jag att jag kunde tänka, vänta och fasta, men du ansåg att det inte var till någon nytta. Det är emellertid till stor nytta, det ska du få se, Kamala. Du ska få se att de dumma samanerna i skogen har lärt mig mycket vackert som ni inte kan. Ännu i förgår var jag en trasig tiggare, i går hade jag redan kysst Kamala och snart ska jag vara köpman och ha pengar och alla de där sakerna som du fäster vikt vid.”
”Nåja” medgav hon, ”men hur skulle det stå till med dig utan mig? Vad vore du om inte Kamala hjälpte dig?”
”Kära Kamala”, sade Siddhartha och rätade på sig, ”när jag kom till dig i din lustgård tog jag det första steget. Jag hade föresatt mig att lära kärleken av den skönaste bland kvinnor. Från det ögonblick jag fattade detta beslut visste jag också att jag skulle förverkliga det. Jag visste att du skulle hjälpa mig, det visste jag redan efter din första blick vid lustgårdens port.”
”Men om jag inte hade velat?”
”Du har velat. Ser du, Kamala, när man kastar en sten i vattnet, söker den sig kortaste vägen till botten. På samma sätt är det när Siddhartha beslutar något, när han uppställer ett mål för sig. Siddhartha gör ingenting, han väntar, han tänker, han fastar, men han går genom världens företeelser raka vägen liksom stenen i vattnet, utan att göra något, utan att röra sig, han blir dragen, han låter sig falla. Hans mål drar honom till sig, ty han lämnar inte kvar något i sin själ som kan hindra honom från att nå målet. Det är detta Siddhartha har lärt sig hos samanerna. Det är detta som dårarna kallar trollkraft och menar att det framkallas av demoner. Ingenting framkallas av demoner, det finns inga demoner. Vem som helst kan trolla, vem som helst kan nå sitt mål, om han kan tänka, om han kan vänta, om han kan fasta.”
Ur Herman Hesses ”Siddhartha”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar