tisdag 21 februari 2012

Varför inte en Staffe?


Min fru och jag har sedan tre månader tillbaka haft glädjen att inneha en liten ”Staffe” (Staffordshire bullterrier) valp. Det har hänt flera gånger att folk har kommit fram och klappat henne men när de sedan hört namnet på hennes ras ryggat ögonblickligen, nästintill panikartat.

-      ”Men det är ju en KAMPhund!”, utbrister de med en min och en blick som om det handlar om en krigsförbrytare eller en atombomb.

-      ”De är framavlade för att inte känna smärta.”, säger de med en skakig röst.

-      ”Varför vill du ha en sådan hund??”

Jag har alltid varit ett skötsamt barn. Skötsamt och lillgammalt. Att läsa var en favoritsyssla och det var ingen konst för de vuxna att passa mig eftersom jag kunde sitta stilla och läsa i timmar. I skolan var jag alltid en av de bästa i klassen och hemma var jag väldigt lydig. Jag har aldrig varit rädd för stryk, trots att jag fått en hel del. Jag skötte mig för att jag älskade mina föräldrar och för att jag aldrig ville göra någonting som skulle göra dem ledsna. Pappa drack en hel del, de bråkade mycket och jag tyckte redan som liten mycket synd om dem båda, speciellt min mamma.

Skolan var ett rent helvete. Det kan knappt finnas ett tacksammare mobbningsoffer än en liten ”professor” som varken slår tillbaka eller klagar hos lärarna. Jag höll tyst för att inte oroa och störa mina föräldrar. Tyckte att de redan hade det jobbigt som det var.

Min lösning på problemet blev att träna karate. Men jag gjorde det så klart på mitt (nördiga) sätt. Samtidigt som jag övade fysiskt, läste jag all litteratur som jag kunde komma över och som handlade om kampkonster, samurajer och österländsk filosofi och kultur. På det sättet kom jag redan från början (1985) kommit i kontakt med Zen meditation.

Jag lärde mig med åren, både teoretiskt och praktiskt, att alla människor känner rädsla men att rädslan kan besegras genom beslutsamhet och självdisciplin. Att det som räknas är ihärdighet och vilja. Ungefär som när vattnet urholkar stenen, vattnet urholkar inte stenen genom sin styrka utan genom sin uthållighet, genom att oupphörligt falla på samma ställe. Jag lärde mig också att vi inte måste lyckas med det vi kämpar för. Det är mer än tillräckligt att vi kämpar in i det sista för det vi tror på och står för.   

Att leva efter dessa principer har hjälpt mig mot alla typer av mobbning, både andras (yttre) och inte minst min egen (inre). Därför innebär ordet kamp någonting väldigt positivt för mig.

När jag googlade om rasen Staffordshire bullterrier på nätet, stod det att de är modiga och stabila hundar med en lång stubin. Att de är extremt kärleksfulla, tillgivna och lojala. Det stod också att de aldrig får nog av närhet, kontakt och kärlek och att de är väldigt, väldigt lyhörda för sin ägares sinnesstämning. Man kan läsa att ”staffar” från början har avlats fram för kamp på grund av deras enorma mod, uthållighet och tuffa psyke, men att man för ca 100 år sedan börjat använda dem som familjehundar istället. Bland annat på grund av deras extrema tillgivenhet till människor och framförallt barn. Dessa egenskaper har gjort att rasen i England fått smeknamnet ”Nanny dog”. Det sägs också att ”ingen hund älskar sin familj som en Staffe”.

Jag kan lova er att det där snacket att de inte känner smärta er ren bullshit! Det gör de visst! Det är bara det att de inte låter sig domineras av sin smärta när de befinner sig i en kampsituation.

I skrivandets stund är jag på väg hem från Rottweil i Tyskland. Jag blev inbjuden av Milton Erickson Institutet för att hålla en två dagars workshop i mindfulnessbaserad mental tuffhetsträning. På inbjudan står det:

”In this new workshop Igor will demonstrate the way of ”Moving Mindfulness”. He will bring his 25 years of experience about martial arts and Eastern philosophy and combine it with the recent trends in Integrated Mental Training.”

Workshopen var både fullsatt och väldigt uppskattad, datum för fortsättningen är redan bestämd. Deltagarnas yrkesbakgrund var relativt likartad; allmänläkare, psykiatriker, psykologer, sportpsykologer, lärare, specialpedagoger, socialarbetare, idrottstränare, och coacher. Deras yrkesvardag är många gånger ett mentalt slagfält och de har insett att enbart intellektuell kunskap och goda intentioner inte räcker hela vägen. Det som många gånger fattas är den mentala tuffheten.

För mig är det i alla fal väldigt tydligt att vi aldrig kan vara snälla utan att vara starka. För att verkligen kunna hjälpa andra i deras hantering av smärta, rädsla och negativitet, måste vi själva ha ett psyke som är modigt, uthålligt och som inte låter sig domineras av sin egen smärta när den befinner sig i en ”kampsituation.”

Bara en modig själ kan välja att behålla sitt lugn under press. En chiuaua har aldrig det valet.   

Så låt mig fråga er: Varför inte Staffe??     

9 kommentarer:

  1. Otroligt bra skrivet om Staffarna. Själv har jag haft tre stycken, nu två. Det är så glasklart de du skriver om dem så jag kunde inte skrivit det bättre.

    Själv skaffade jag staffe på 90-talet och då fanns det bara en i Malmö som var 13 år, jag besökte denna hund Gin, då jag ville träffa en staffe innan jag bestämde mig. Jag hade nämligen sett dem på en utställning, de satt på rad ca 7 st och jag kunde inte låta bli att småle åt deras "kraftiga lilla kropp", vippöron och de lite sneda ögonen, jag var såld.

    Med alla tre så har jag upplevt en väldigt krävande terrier fram till två års ålder. Det var precis det kvinnan sa om Gin som jag var och kikade på. Hade hon bara vetat hur jobbigt det var de två första åren hade hon lämnat tillbaka honom men sedan har hon och hennes man aldrig ångrat en minut att de skaffade denna "lilla modiga hund".

    Jag kan bara hålla med dig och jag lovar att du kommer aldrig att hitta en modigare hund, beroende naturligtvis vad du utsätter/låter den vara med om. Den älskar människor men kan vara vass mot andra hundar.

    Jag hade en tik som jag trodde skulle bita ihjäl sin valp och gick emellan varje gång hon gick till attack. Sedan tänkte jag, naturen får ha sin gång. Det som hände var att när det gick tillräckligt långt så lade hon sig på rygg och valpen bet henne i halsen, alltså hon ville lära honom.

    Ja nu börjar jag bli långrandig skulle kunna skriva hur många rader som helst.

    Skickar en länk på våra:

    http://www.bw-photo.se/tikka/

    http://www.bw-photo.se/valp/

    http://www.bw-photo.se/alma/


    Ville bara tillägga att när "folk" frågar vad det är för ras brukar jag säga att det är ett FITTBULL då går de iväg och så vänder de sig om och antingen skrattar eller fattar ingenting.

    Tack för en bra sida.

    Mvh

    Marie-Louise von Platen

    SvaraRadera
  2. Glömde skriva att jag alltid upplever det samma med mina hundar att människor tycker de är sååååå söta och så får det veta rasen och backar....många människor i de fallet är så trångsynta de ser och känner något positivt, de litar inte på sitt eget omdöme och för fega att ta ställning till sitt eget omdöme. Skrämmande att människor beter sig lika dant som på 1600-talet med tanke på häxjakten då blir man rädd för sin egen "ras". Människan är och förblir otäck.

    SvaraRadera
  3. Tack för dina kommentarer Marie-Louise! Det här med "fittbull" har jag aldrig hört förut. :-)) It made my day!
    När det gäller trångsynthet och häxjakt så ligger det mycket i det du säger. Det som jag tror gör oss otäcka är att vi har mycket mer utvecklade mentala resurser i jämförelse med andra levande varelser på Jorden. Detta gör att, (när vi styrs av vår rädsla, ilska och själviskhet ), konsekvenserna av våra handlingar blir hemska för allt omkring oss.
    Å andra sidan ger oss samma mentala resurser möjligheten till reflektion, insikt och inte minst medkänsla. Så vi får hålla tummarna för andra och ta ansvar för oss själva. ;-)
    Tack än en gång för att du tog dig tid!

    SvaraRadera
  4. Det var ett mycket Taoistiskt, trevligt och tänkvärt blogginlägg.
    Ett av de bästa jag läst faktiskt!

    SvaraRadera
  5. Hej Har också en staffe , världens godaste familjemedlem som älskar sin familj, våra barn och deras kompisar. Han har en stor klan att se till och få kärlek av. Bäst trivs han mitt i högen. Vi tittade inte ens på någon annan ras fast vi inte haft hund innan, vi föll handlöst. Har upplevt som du att många tycker det är en superfin och söt hund tills man säger vilken ras det är, då är man pestsmittad plötsligt. Men men vem bryr sig, vi vet ju att vi har världens bästa Elvis. Elisabeth

    SvaraRadera
  6. Hundar föds inte farliga. Det är en del människors brist på ledarskap som gör dem farliga. Oavsett hundras. Folk som ryggar tillbaka när man pratar "kamphundsraser", är männniskor som saknar kunskap om hundar.

    SvaraRadera
  7. Varför inte en staffe? Hunden skall spegla ens egen energi, en staffe är en fin ras men med överlag hög energi. Själv har jag en Boer Boel (Sydafrikans mastiff), en hundras som också är förbjuden i Danmark. Han är lågenergi och passar oss perfekt. En trygg och säker kämpe som gärna gosar med sin familj!

    SvaraRadera
  8. Så himlans välskrivet!
    Har själv två staffar och en fralla, men däremot så tycker jag själv att vi bemöts på ett mycket bra sätt, mesdals av äldre, som gärna stannar och vill prata, jag passar då på att ge dom information just om hunden, det som du beskriver. Genast ändrar man uppfattning och blir mer intresserad. Kan inte påstå att mina staffar har full av energi, ja tiken, men hanen är en riktig soffpotatis likväl som han älskar att jobba. Personsök är deras favorit sport.

    SvaraRadera
  9. Underbar läsning och väldigt igenkännande. "My dog is my soul" brukar jag säga när folk frågar om vilken ras och de flesta säger jaha och nöjer sig med det, "bara den okunnige ställer frågor" !! Fick en underbar liknelse av en väninna en dag då vi diskuterade likheter mellan hund och matte/husse som det ibland talas om. Kunde inte direkt se någon likhet i mig och min staffekille (muskelös, svartvit, ett brunt och ett blått öga) men då sa hon; Jo då, ni ser båda tuffa ut på utsidan men det mest ödmjukaste man kan träffa på insidan....de orden lever jag länge på :) Lycka till med er lilla "soul"

    SvaraRadera