onsdag 4 december 2013

Värdet av "ingen-ting"




Meditation betraktas ofta som ett sätt att slappna av; att komma till ro; att unna sig fysisk och mental återhämtning och vila. Och det är sant. Meditation har en rogivande och avslappnande effekt på sina utövare, men detta är enbart en bieffekt. Om avslappningen är det enda man är ute efter, finns det andra, mycket bättre metoder att rekommendera. Metoder vars primära syfte och mål är just avslappning och återhämtning. Vi kan till exempel gå på spa eller unna oss massage.

Avslappning och återhämtning äger rum när vår hjärna har under en period fått en paus och fått vara i fred från vår rationella sidas konstanta dominans.

Att öva meditation innebär i praktiken att bara sitta (med god hållning), närvarande, vaken och alert, utan att varken fysiskt eller mentalt syssla med något annat. Eftersom detta är omöjligt för de flesta av oss får nybörjare en enkel uppgift att sysselsätta sig med. Till exempel att uppmärksamma sin andning, räkna sina andetag eller fokusera sin blick på ett visst objekt och hålla sin uppmärksamhet där. På detta viset kan man öka sin förmåga att förbli fysiskt och mentalt stilla under längre tidsperioder.

Om man fortsätter öva, kommer den rationella karusellen så småningom sakta ner och till och med helt övergå i perioder av tidlös och alert närvaro, ostörd av alla tankar.

Vad ska nu detta vara bra för?

För att vi ska kunna (p)locka fram den bästa, (läs: den mest livskraftiga) versionen av oss själva krävs det att vi ägnar oss 100 % åt den den uppgiften som vi för stunden sysslar med. Det finns tid för analys och planering; tid för handling och tid för ordlös närvaro. En uppgift åt gången med hundraprocentig inlevelse. Det de flesta människor inte förstår är att förmågan att ge sig hän åt någonting utvecklas genom förmågan att ge sig hän åt ingenting. Ju renare underlag vi skriver på, desto tydligare syns vår text. Ju större tystnad desto renare ljud. Ju större stillhet, desto explosivare rörelse…

 Utan denna förmåga kommer det alltid finnas en portion av vår uppmärksamhet som lever ett eget liv och ägnar sig åt något annat än det vi för tillfället försöker fokusera på. Många gånger spelar detta ingen roll. 

Ibland kan det vara livsviktigt.





torsdag 28 november 2013

Stella




Stella är ett politiskt och religiöst obundet mentorprogram som riktar sig till tjejer i åldrarna 16-20 år. Mentorprogrammet utgår från tron på varje människas inneboende kraft och betydelsen av goda vuxna förebilder. Stellas mål är att stärka tjejernas självbild, få dem att fundera över sina drömmar och visioner, samt ge dem verktyg att hantera livets upp- och nedgångar. Varje år deltar 40-50 tjejer i Stockholm programmet och enligt de kontinuerliga utvärderingarna är mer än 90% av tjejerna nöjda med sitt år i Stella.
Du kan läsa mer om Stella på stiftelsenstella.se

Jag har sedan 2009 varit en av ”Stellas vänner”, det vill säga en av personer och företag som har stöttat mentorprogrammets verksamhet. Maria Rosvall, som är Stellas grundare har nyligen bett mig att skriva några rader kring mina bevekelsegrunder. Så här kommer de:   


När jag växte upp har jag ofta känt mig besviken på (och sviken av) vuxna i min omgivning. Jag upplevde ofta att vuxna var riktigt bra på att berätta om hur saker och ting borde vara, men inte alls lika bra på att själva leva efter sina ”predikningar”. Ganska tidigt har jag förstått att kunskap och kompetens inte är samma sak.

Många kan prata, men få kan i vardagen demonstrera det som de förstår i teorin. Många vuxna kan ge råd om att man inte ska stressa, medan de själva kan plågas av spänningshuvudvärk, sömnlöshet och magkatarr. Många uppmanar ungdomarna att tro på sig själva, medan de själva brottas med dålig självbild och bristande självkänsla. Många kräver disciplin och struktur av barnen, utan att för egen del vara varken disciplinerade eller särskilt strukturerade i sin egen vardag.

Sedan sju år tillbaka har jag arbetat professionellt som mental tränare. Mina egna svårigheter och livserfarenheter har sporrat mig till att ägna hela mitt vuxna liv åt att leta efter effektiva sätt att hantera livets utmaningar. Min önskan är att det jag lärt mig genom åren ska göra skillnad för andra och det är här som ”Stella” kommer in i bilden. Stellas vision är att utveckla stjärnor – Stellor som lyser starkt av egen kraft!  Kan man ärligt talat ha bättre mål i livet? Jag känner mig därför både stolt och tacksam över äran att få vara Stellas vän.

Igor Ardoris