Sätt dig på kanten av en stol med fötterna på golvet. Genom att sitta på stolens kant spänns din rumpa automatiskt och tyngdpunkten förflyttas framåt och neråt mot din nedre mage. Detta hindrar din kropp från att sjunka ihop och ger dig en stark och stabil bas som möjliggör en hållning som är rak och bekväm på samma gång. Denna upprätta position möjliggör en fri och avspänd känsla i överkroppen.
Denna hållning är diametral motsats till hållningen vi får när vi känner oss stressade, rädda eller UPPrörda. Som själva namnet säger, allting rör sig uppåt mot halsen och bröstkorgen. Det är då som ”hjärtat hamnar i halsgropen” och vi ”stryper” oss själva. Det är också då som vi ”glömmer” att andas.
Det här är en andningsövning. Du kommer att andas in, pausa, andas ut, pausa, etc., i ett lugnt och jämnt tempo. Låt andningen vara avspänt och lätt. Andas in genom näsan och ut genom munnen.
Vi börjar med att räkna till 8.
Medan du andas in genom näsan kan du lugnt och rytmiskt räkna för dig själv … 1 … 2 … 3 … 4 … 5 … 6 … 7 … 8!
Håll sedan andan medan du räknar till 3. Räkna med samma lugna rytm. 1… 2… 3! Efter 3, börja andas ut långsamt medan du räknar till 8.
1 … 2 … 3 … 4 … 5 … 6 … 7 … 8!
Håll sedan andan igen medan du räknar till 3 och börja sedan från början med inandningen medan du räknar till 8; håll andan och räkna till 3; andas ut räkna till 8 etc.
När det gäller andnings pauser, är det viktigt att du inte spänner dig medan du håller andan, utan att du är noga med att behålla din lugna och avspända hållning. Man kan jämföra in och utandningen med en pendel som lugnt gungar från sida till sida; fram och tillbaka. I slutet av varje gungning, precis innan den ändrar riktningen har den en tendens att stanna upp och pausa för en mikrosekund.
Så, när du håller andan efter din inandning, behåll samma avspända känsla i kroppen som om du fortfarande andades in. Också, när du håller andan efter din utandning, behåll samma avspända känsla i kroppen som om du fortfarande andades ut.
Öva detta från början i tio minuter. Du kommer förmodligen uppleva övningen som svår från början. Det är stor chans att du till och med kommer att uppleva den som obehaglig, inte minst under andningspauser. Lägg märke till hur du reagerar på obehaget. Vad händer i kroppen? Vad händer i ditt psyke? Snacka inte, diskutera inte; bara observera och notera! Vad händer med dig? Hur reagerar din kropp?
Kom ihåg att du aldrig kan styra över det du inte är medveten om!
Om du inte lär känna dina fysiska reaktioner, inte upptäcker hur och var de startar och sprider sig, kommer du aldrig kunna ta kontrollen över dem. Vi medvetet tränar vår nerv system att motstå känslor av upprördhet och panik.
Fortsätt öva andningsövningen medan du räknar till 8 tills känslan av obehag har försvunnit helt och hållet.
Det som kommer att hända är att din självdisciplin kommer att bygga upp din självkontroll och självförtroende så att övningen börjar kännas lätt.
När övningen känns lätt och självklar kan du öka tid för in och utandningen från 8 till 12. Fortsätt sedan öva ihärdigt och disciplinerat tills att räkna till 12 känns lika lätt som att räkna till 8.
Ett viktigt råd! Ta det lugnt och ha inte bråttom. Att räkna till 8 är ett förslag. Du kan börja med en lägre siffra (6 eller 4) om 8 känns för svårt. Det viktigaste är att du är helt och hållet ärlig mot dig själv. Öva andningen till siffra 8 (eller den siffran du valt att börja med) tills du kan göra det lätt och självklart i tjugo minuter. Mer än så behöver du inte öva åt gången.
När att räkna till 12 känns lika självklart som att räkna till 8, kan du öka till 16. Du kommer att upptäcka om du har varit fullständigt ärlig med dig själv. När du sedan kan andas till 16 räkningen, utan känslor av obehag eller panik, kan du minska till 8 räkningen igen, men nu börja öva din andning i störande och distraherande miljöer som hör till din vardag. På bussen, på tåget, på kontoret, i vardagsrummet bland dina övriga familjemedlemmar.
Bra tips! Andas och njut! Kram!
SvaraRadera