Våld, politik och mental träning

                      

Mitt intresse för mental träning har sporrats enormt av mina erfarenheter av flyktingskap och inbördeskrig. Känslor av utsatthet, uppgivenhet och rädsla har ristats djupt i mitt inre fundament. Vissa frågor har krävt sina svar och min hjärna kan inte sluta tänka på dem innan den funnit tillfredställande svar. Lägg märke till ordet till-freds-ställande. Denna är en av två huvudsakliga orsaker till att den mentala träningen har blivit mitt livs kall; behovet att skapa mening i det kaos och eländet som finns i mitt inre. Skapa mening och förståelse i syfte att få vila på insidan. I syfte att få vara i fred.

Den andra orsaken är en önskan att göra skillnad. När min inre skit gödslar någon annans blomning, får min skit ett syfte. Den gör annat än bara luktar illa på insidan. Den hjälper andra att blomma.

Som mental tränare har jag känt mig väldigt ensam och udda i min inriktning och mina intressen. Istället för att ”göra vinnarskallar”, har jag strävat efter att hjälpa folk att ”lära sig förlora”. I stället för positivt tänkande har mitt fokus riktats mot hanteringen av ilska, rädsla och negativitet. Någonstans har jag hela tiden vetat att mina erfarenheter av våldsamheten i det mänskliga inte skulle ta slut med min flykt från Balkan kriget. Jag har vetat det och samtidigt hoppats på att jag har fel.

Jargongen, tonen och dynamiken mellan människor idag ger mig tyvärr en högst oönskad upplevelse av deja vú. Liknande typ av anklagande förhållningssätt och aggressivt och cyniskt beteende kulminerade till slut i inbördeskrig. Idag är jag tjugo år äldre och har hunnit ”idissla” en stor del av mitt emotionella bagage. Min önskan är därför att min skit kan hjälpa dig att blomma.

Några ord om våld:

Vårt civiliserade, moderna samhälle har en schizofren och nästan pornografisk syn på våld. Å ena sidan betraktas våld som något dåligt, ont, skamligt och primitivt. Å andra sidan finns det överallt i våra filmer, musik, och inte minst litteratur. På ett sätt är vi fascinerade av våld men har samtidigt väldigt lite verklig förståelse för våldets beskaffenhet och anatomi. Våldet presenteras ofta som en duell mellan ”hjälten” och ”skurken” och vi matas med en illusion av att vi har friheten att välja om (och hur mycket) vi vill vara involverade i den våldsamma situationen. I ett samhälle gäller sociala regler. I kriget gäller andra regler.

I kriget är våld en enkelriktad relation. Det finns den (eller de) som delar ut våldet och den som blir utsatt för det. De som blir utsatta för våldet berövas all frihet att välja något annat. Detta är krigets främsta kännetecken; Frånvaron av valmöjligheter. 

I krig, när det våldsamma väl är i gång, försvinner alla andra alternativ med rasande fart. Allting har reducerats till överlevnad. Har man väl gått över gränsen blir man nödgad att gå hela vägen. Det blir svårt att gå tillbaka till att hålla handen med någon vars arm man precis har brutit. Det blir svårt att dricka kaffe med grannen vars familjemedlem man precis har dödat.

I krig har våld ett enda syfte: Att utplåna en annan människa; Att ”släcka” en annan människas medvetande. Och detta innebär permanenta förändringar för alla involverade. Dem som förlorar elimineras och förlorar sin fysiska existens. De som ”vinner” förlorar sin mänskliga själ (och nära vänner och familjemedlemmar)

Några ord om politik:

Politik, inte minst demokrati, handlar just om val, om vår frihet att välja. Här gäller sociala regler och etiska normer. Här finns det vinnare och förlorare tills det är val nästa gång. Då kan man börja om, välja om. Vi kan växa och lära oss genom våra erfarenheter. Vi kan mogna. Vi kan ångra oss. Vi kan hitta gemensamma lösningar och undvika krig samt utveckla fred.

Att blanda våld i politik är därför extremt farligt. För det mesta kan man komma undan med det. Men det räcker att det går riktigt fel en enda gång för att en oåterkallelig kedjereaktion ska sättas i gång.

Till slut, några ord om mental träning:

För mig handlar mental träning om fokus och självkontroll.

Du kommer behöva dessa oavsett vilken väg du väljer; våldets eller fredens. Om du väljer våldets, kommer du behöva enorma mängder fokus och självkontroll för att tvinga dig att fortsätta mörda även när du har fått nog och inte vill längre. Bollen är i rullning, all förnuft är borta och bara för att du har fått nog betyder det inte att de andra omkring dig vill/kan stanna.

Om du väljer fredens väg, kommer du behöva lika mycket fokus och självkontroll för att vara medkännande, uppföra dig korrekt och aldrig sluta söka efter konstruktiva lösningar hur ilsken och förtvivlad/uppgiven du än känner dig.

Vad väljer du?