Efter ”el clasico” igår kväll vill jag gärna skriva några rader. Jag kände mig väldigt upprörd och besviken, så jag antar att detta inlägg tjänar lite som ”terapi”.
För mig är idrott mycket mer än idrott. Idrotten är framför allt en skola för livet; en möjlighet att bygga upp sin personlighet, sin karaktär och sin livskompetens. Detta är någonting som jag lyfter fram för alla som vill ha mig som mental rådgivare.
I mitt arbete är min största ”fiende” inställningen att det enda som räknas är resultatet, d v s, att det inte spelar någon roll hur du vinner – så länge du vinner. När idrottare (och tränare, föräldrar) ”köper” denna myt skadar de både sig själva och sin omgivning.
När folk låter sig ”hypnotiseras” av resultatet ökar deras (prestations- och annan) ångest; av den enkla anledningen att resultatet till stor del är beroende av hur bra motståndaren spelar och detta är ingenting som man har direkt kontroll över. När idrottarna inte kan släppa sin resultatorientering spenderar de enorma mängder av sin tid och sin emotionella energi på att oroa sig för att förlora. Problemet är att oron och rädsla underminerar vårt självförtroende, vår fokus, vår uthållighet, vår koordination, vår timing och vår spelglädje. Ingen kan oroa sig för resultatet och fokusera på spelet på en och samma gång.
Mycket av mitt arbete går ut på att hjälpa idrottarna att inse (evidensbaserade) faktum och paradoxen i att ju mer man glömmer resultatet och ger sig hän åt spelet, desto större är chansen att resultatet kommer som en konsekvens av att man har spelat bra.
Igår kväll kunde vi (än en gång) bevittna fotbollselit som i sitt spel drevs av sin ångest att förlora istället för lusten att vinna och framförallt lusten att spela. Jag är övertygad att detta innebär konsekvenser som sträcker sig långt bortom idrottens arenor.
Någon har sagt att ”Vinna är den bästa deodoranten”; menande att när du väl har vunnit spelar det ingen roll hur smutsigt och stinkande du har gått till väga för att lyckas med det. Det faktum att du vunnit ”täcker effektivt över” all eventuell smuts och stank.
Kalla mig gammaldags, men jag vill helst umgås med folk som dagligen sköter sin hygien med tvål och vatten och som inte är beroende av deodorant för att gömma (täcka över) sin stank.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar