När är vi äkta? Vad är skillnad mellan det som är ”fejkat” och det som är ” genuint”? Vad krävs för äkthet?
Som människor är vi en kombination av fysiska och mentala resurser, kropp och sinne (själ), materia och ande; vilken benämning folk nu tycker bäst om.
Våra fysiska och mentala resurser utgör en odelbar enhet. Utan det mentala hade vi bara varit en köttbit, ett lik. Utan det fysiska bara ett andeväsen, ett spöke (om de nu finns). För att över huvud taget fungera som människor behöver vi både och. Enligt ett gammalt japanskt ordspråk ”kan den ena handen kan aldrig klappa ensam, den behöver den andra för att tillsammans med den skapa ett ljud.”
Trots att de ”sitter ihop” och utgör en helhet, är våra fysiska och mentala resurser väldigt olika varandra. Kroppen är påtaglig, fysisk (materiel). Den har en form och kan bara existera i nuet.Vårt sinne är abstrakt, det kan vi inte ta på eftersom det är mentalt, d v s, icke fysiskt. På grund av att det saknar form lyder det inte under fysiska lagar, utan kan fritt förflytta sig i tid och rum. I vår fantasi kan vi i det ena ögonblicket återuppleva något som har hänt för 10 år sedan, för att i nästa ögonblick planera för nästa semester.
Vad har detta med äkthet att göra?? Jo, på grund av deras diametralt motsatta egenskaper (samtidigt som de hör till samma helhet), brukar vår kropp och vårt sinne sällan dra åt samma håll. Därför är vi sällan äkta och genuina i vår vardag och våra handlingar saknar kraft, kvalitet och energi.
Att försöka plugga och samtidigt längta efter sex, att arbeta och samtidigt längta hem, berätta något medan man oroar sig för vad den som lyssnar tycker om en, att spela en match och samtidigt bekymra sig över slutresultatet, försöka somna med ett argt sinne eller bete sig vänligt med ett oroligt sinne är några exempel på situationer i vilka våra resurser drar åt olika håll.
Att träna mindfulness är därför träning i äkthet. Vi tränar oss i att vara ”mindfulla”, vilket innebär, att vi genom träning i meditation disciplinerar vår kropp och vårt sinne att stötta varandra och dra åt samma håll. Detta är en förutsättning för att vi ska kunna uttrycka oss själva. En förutsättning för att skapa någonting som är sant, kraftfullt och genuint.
De flesta älskar att höra att de är unika individer, men det är ytterst få som har varit (och är) beredda att göra det som krävs för att kunna släppa fram sin unikhet.
Någon har sagt att ”vi föds som original men dör som kopior.” Det är helt enkelt enklast på det viset. Disciplin och ihärdighet är priset man får betala för äkthet. Ett pris som inte många vill betala. Det är lättare att drömma . . . och snacka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar