En lömsk Besserwisser

Inom mig finns en lömsk besserwisser som oavbrutet snackar skit i mitt huvud. En som låtsas vilja mitt bästa, men vars enda syfte verkar vara att göra mig stressad och olycklig. Så länge jag kan minnas har den jäveln varit med mig och med sina kommentarer påverkat mitt liv. Han babblar från att jag har öppnat mina ögon på morgonen tills jag slutit dem för att sova på kvällen.

Han vill gärna berätta för mig vem jag är och hur jag är. Han värderar tolkar och reagerar på alla mina erfarenheter och vill dessutom att jag uppfattar hans tolkningar som verklighet; att jag tar dem på allvar. Han hotar mig med att: ”om inte jag tar hans snack på allvar, så kommer jag bittert ångra mig”. När allt kommer omkring så vill han bara att det ska gå bra för mig, att jag ska ”bli någon”, att jag ska ”lyckas i livet”. Han vill hjälpa mig så att jag ”slipper göra bort mig”, slipper avslöja för omvärlden hur vek, osäker, klumpig och värdelös jag är. Därför vill han att jag konstant ska lyssna på honom, vara på min vakt och aldrig, aldrig någonsin slappna av.

Eftersom han vet allting bäst ger han mig konstant instruktioner i hur jag ska leva mitt liv. Han är expert på alla område. Inte nog med det, utan han skäller dessutom ut mig, dömer ut mig, förlöjligar mig och inte minst förolämpar mig när jag inte lyckas med mina företag. Egentligen, inte riktigt när jag inte lyckas med mina företag, utan snarare, när jag inte lyckas leva upp till hans krav på hur jag borde ha lyckats. Detta är inte riktigt samma sak. Han älskar att jämföra mig med andra människor och påpeka hur mycket bättre de är än jag inom livets olika områden.

Då är det kanske dags att vi ställer oss frågan vem jag är? Om vi ska utgå från besserwisserns perspektiv, är jag uppenbarligen en värdelös nolla som inte skulle klarat sig i 5 min utan hans fantastiska ”hjälp och stöd”. Men om vi skjuter besserwisserns skitdefinitioner åt sidan för ett ögonblick… Vem är jag bortom besserwisserns åsikter och värderingar? Denna fråga är inte så lätt att svara på. Jag har i alla fall lyckats konstatera två saker som jag uppfattar och betraktar som fakta:

Den första är att jag är den som besserwissern snackar till, det vill säga den som hör honom, men också i och med detta, den som har potentiell möjlighet att välja att inte lyssna på honom.

Den andra är att jag är en människa. Detta låter kanske inte som något superhäftigt. Om man redan är en människa är det världens mest naturliga och självklara sak att vara det. Men har vi någonsin tagit oss tid att lära känna oss själva? Att fördjupa oss i vad det egentligen innebär att vara en människa? Eller har vi haft fullt upp att dansa efter våra respektive besserwissers pipor? Har vi lagt den största delen av vår tid och energi på att jämföra oss med varandra, värdera varandra och kämpat att förtjäna varandras godkännande och sympati?

Det finns ett gammalt svenskt ordspråk som lyder: ”Bättre en äkta fiende än en falsk vän!” Besserwissern är den värsta sortens fiende; nämligen en inre sådan. En förrädare om man så vill, eftersom han bor innanför mig och låtsas vara min vän. Ju mer jag lyssnar på honom desto mer osäker blir jag! Ju mer jag försöker leva upp till hans krav och förväntningar desto mer stress, slit och missnöje känner jag i mitt liv.

Men också, om jag försöker göra mig av med honom och ”slänga ut” honom ur mitt huvud så går inte detta. Han bor inne hos mig och alla mina försök att bli kvitt honom ”göder honom” med min uppmärksamhet och energi.

Jag skrev i mitt senaste inlägg (”Precis som i Tango”), att ”den första och viktigaste principen i SjälFörsvar är att det är vårt psyke som ska leda och kroppen som ska följa. Psyket ska bidra med riktning och stöd, för att kroppen ska kunna röra sig med frihet och elegans.”

Med Psyket menas INTE våra tankar och känslor. Vår inre förrädare har för det mesta kontroll över dem. Ord är besserwisserns främsta vapen och både våra tankar och våra känslor existerar som ord i vårt inre. I själva verket är känslor till sin natur en fysisk upplevelse, men vi är vana att sätta ord på dem och uttrycka dem verbalt. Ord är beskrivningar av verkligheten, men verkligheten är mycket mer än ord. Att uppleva hur en banan smakar och tänka på att bananer smakar sött är inte samma sak.  

Genom träning i mindfulness, lär vi oss att vara med oss själva på en nivå som är bortom ord och tack vare detta, bortom förrädarens räckvidd. Vi lär oss att uppmärksamma vårt inre på samma sätt som vi lyssnar på musik, upplever en solnedgång eller en regnskur. Ordlöst och direkt.