När vi häller upp vatten i en hink, kommer vattnets yta att vara orolig (upprörd) från början. Om vi tålmodigt väntar en stund och gör ingenting, kommer vattnet i hinken att lugna ner sig av sig självt. Den kommer att komma tillbaka till sitt naturliga tillstånd.
Men om jag har fått för mig att det är jag som ska se till att vattnet lugnar ner sig och stoppar händerna i hinken kommer det bara leda till att vattnet upprörs ännu mer. Ju mer vi försöker lugna ner det desto mer stirrar vi upp det.
När vi sitter med en upprätt, värdig men samtidigt avspänd hållning och uppmärksammar vår andning kan vi lägga märke till karusellen av tankar och känslor som snurrar i vårt inre. Men om vi gör ingenting , låter allting vara som det är och ihärdigt för vår fokus tillbaka till vår hållning och andning, kommer karusellen efter ett tag att börja sakta ner sin fart. Lugn är vårt naturliga tillstånd. Det infinner sig av sig själv när vi tillåter det att komma. När vi övar mindfulness övar vi oss i färdigheten att göra ingenting och låta vårt sinne komma till ro.
Vårt sinne kan jämföras med vatten. En spegelblank, stilla vattenyta reflekterar verkligheten ovanför den. Den speglar månen, himlen och stjärnorna i deras fulla prakt. Men när ytan är upprörd, stirrig och orolig splittras och förvrängs allting till oigenkännlighet.
Ett skakigt och upprört sinne kan inte komma i direkt kontakt med verkligheten; därför grundas besluten vi tar när vi befinner oss i ett upprört tillstånd på förvrängd och splittrad verklighetsuppfattning. Bara ett stabilt och lugnt sinne är kapabelt att korrekt bedöma situationen den befinner sig i för att sedan ta ett vettigt beslut om hur situationen ska hanteras. Ett inre lugn är, enkelt uttryckt, en absolut nödvändighet för förnuftig beslutsfattning och förnuftigt handlande.
Jag kan inte låta bli att undra hur många av världens ekonomiska och politiska ledare som tar hänsyn till denna fakta när de träffas för att diskutera världsfreden, världsekonomin och globala miljöfrågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar