Mod och Ärlighet

Det finns också några mentala aspekter som är kopplade till de djupa ställningarna och till de stora, raka rörelserna som är så typiska för japansk karate. Allting är öppet, rakt, tydligt och rejält. Det finns inte mycket som är slugt, dolt, listigt och hemligt. Ur effektivitets synpunkt är det kanske inte det bästa. Men som mental träning är det ovärderligt. Den japanska versionen av karate har formats av japans flera hundra år gamla krigartradition. Under flera sekler har Japans öar skakats av inbördeskrig, där olika krigsherrar krigade med varandra i deras strävan för ökad makt och inflytande. Samurajerna var de som utkämpade dessa slag och deras inställning var att den modigaste och tappraste krigaren var den som förtjänade att segra, utan fusk och bedrägeri. En samuraj valde hellre att dö ärligt än att vinna med hjälp av ”knep och knåp”.

Under 1500- talets mitt skedde den första kontakten mellan japaner och européer i och med att tre portugisiska sjömän drev i land vid ön Kagoshima. De hade med sig handeldvapen, med vilka som förebild japanerna ett år senare lyckades producera egna skjutvapen. Efter detta förändrades allting för alltid. Oda Nobunaga, den första av tre stora krigsherrar som enade Japan, baserade hela sin armé på det nya skjutvapnet. Han samlade ihop en styrka på 10 000 män, de flesta av låg härkomst (bönder), och tränade dem i några veckor på att använda skjutvapen. Sedan skickade han sina med eldvapen beväpnade bönder att slåss mot erfarna samurajer.

Samurajerna blev nästintill utplånade. Bönderna som hade övat skytte i några veckor besegrade professionella och berömda krigare som hade övat i åratal och vars familjers krigartradition sträckte sig över flera generationer.

Detta innebar dock inte slutet för kampkonsterna, utan snarare en ny början. Efter att skjutvapen hade introducerats fortsatte samurajerna att öva kampkonster med ännu större ivrighet; inte minst kendo- ”svärdets väg”. Huvudsakliga målet med kampkonstträningen blev att utveckla förmågan att leva ett hundra procent äkta liv. När sannolikheten för överlevnad var minimal (inte minst på grund av skjutvapnets ankomst), började deras huvudsakliga intresse kretsa kring frågor som:

”Hur kan jag leva ett värdigt, vackert, intensivt och givande liv, trots att det med störst sannolikhet lär sluta med en alldeles för tidig och våldsam död?”

”Kan man kompensera brist på livslängd med ökad kvalitet på livets innehåll, mening och intensitet?”

I mitt senaste inlägg har jag skrivit lite grand om de fysiska aspekterna av karateträningen och skrev då att ” I den traditionella karaten betraktas och behandlas våra fysiska och mentala resurser som två delar av samma helhet.” Jag skrev också att träningen i den traditionella karaten, genom sina stora rörelser och djupa ställningar engagerar alla stora muskelgrupper på ett dynamiskt sätt (ben, rumpa, mage och rygg). Däri finns en viktig mental aspekt av karate träningen. Eftersom hela kroppen engageras i varenda rörelse, engageras automatiskt psyket också! Det är helt enkelt svårt att låta bli att vara mentalt närvarande (mindfull), när hela kroppen är engagerad.

På grund av deras diametralt motsatta egenskaper (samtidigt som de hör till samma helhet), brukar vår kropp och vårt sinne sällan dra åt samma håll. Därför är vi sällan närvarande i vår vardag och både våra upplevelser och våra handlingar saknar kraft, kvalitet och energi. Mer om detta kan ni läsa i mitt tidigare inlägg med rubriken ”Vad kostar Äkthet?” Diskrepansen mellan vårt psyke och vår kropp resulterar i konflikten mellan våra värderingar och våra handlingar.

Samurajerna använde sin kampkonstträning som sitt främsta verktyg för sin mentala utveckling. Jag har skrivit om detta ingående i ett tidigare inlägg med rubriken ”Fysiskt är Mentalt”. Idag lever vi i en annan tid och under annorlunda omständigheter. Vi lever längre, tryggare, säkrare och bekvämare. Jag vill ändå drista mig att ställa frågan: Kommer ökad livslängd, ökad trygghet, säkerhet och bekvämlighet, någonsin kunna ersätta vårt behov att leva ett värdigt, vackert, intensivt och givande liv? Ett liv fyllt med fokus och passion?

För mig kommer kvantitet aldrig någonsin kunna ersätta kvalitet. Men, jag har å andra sidan aldrig varit riktigt ”normal”.